3. Distraktion

Det var måndag morgon.
Ännu en av de där trista dagarna med endast trista lektioner hade börjat.
Det blev inte bättre av att solen värmde upp klassrummet så att det blev nästintill outhärdligt att vistas där inne.

”Kan vi inte ha lektion ute idag?” frågade en av tjejerna i klassen.
”Nej.” svarade läraren, Miss Ryder. ”Det finns för mycket som distraherar er där ute.”
”Att kvävas är inget som distraherar då…?” frågade en av killarna längst bak i klassrummet torrt.
Miss Ryder fnös föraktfullt.
”Ärligt, Miss Ryder,” fortsatte killen längst bak i rummet. ”det går inte att jobba här! Ingen luftkonditionering och inga fönster som går att öppna…”
Miss Ryder suckade.
”Ja, vi går väl ut då. Men om ni blir det minsta distraherade går vi in direkt!”
Klassen skyndade sig ut innan Miss Ryder ångrade sig.
De visste av bitter erfarenhet att hon kunde ångra sig fortare än en blinkning.

Ute var det visserligen varmt, men det gick att andas.
”Visst är det bättre här ute?” sa killen som suttit längst bak i klassrummet.

Han log brett.
Miss Ryder snörpte ihop munnen.
Visst tyckte hon att det var bättre ute, men hon ville absolut inte visa att hennes elever hade vunnit!

”Eli, du blir väl inte distraherad av något?” frågade Miss Ryder strängt.
Eli väcktes bryskt ur sina tankar.
”Nej då. Jag bara tänker på uppgiften ni gav oss.” ljög han.
Han började skriva något i sitt block för att visa lärarinnan att han jobbade flitigt.
Miss Ryder tycktes nöjd med svaret, för hon gick till en annan grupp elever som hon ansåg behövde en tillsägning.

Plötsligt fick Eli syn på en liten flicka i 9-10-årsåldern som stod mitt i gatan.
En stor bil var på väg rakt emot henne!