8. En slö lördag

Nästa dag, som var en lördag, sov både Eli och Annie länge.
Om inte Annies kompis Mary hade ringt på deras dörr vid tolvtiden hade de nog sovit ännu längre.
”Nej men, Annie... säg inte att ni ligger och sover en sån här fin dag….?!” utbrast Mary när Annie öppnade dörren klädd i sina sovkläder.
”Inte nu längre.” gäspade Eli.
”Sötnosar, det är sol ute - varmt och härligt! Då ska man inte ligga och sova!” sa Mary.
”Vi behövde sova, Mar.” sa Annie stilla.
Hon tyckte att Mary kunde vara aningens intensiv ibland.
”Sömn… det är överskattat, kära vän!” fnös Mary. ”Följ med mig ut och ät lunch istället!”
”Vi ska bara göra oss i ordning först.” sa Annie.
”Ja, om det ska vara nödvändigt.” suckade Mary.
Men sedan log hon och gav Annie en stor kram.
”Blev det sent i går eller?” frågade Mary.
”Sådär.” sa Annie. ”Jag var hemma vid midnatt, men jag somnade inte förrän vid halv fyra.”
Mary fnös.
”Halv fyra? Ha! Då kom jag hem från krogen. Snygga till er nu gullungar - det vackra vädret väntar och jag är vrålhungrig!”


Eli såg sig vaksamt omkring när de gick ut.

Han kunde inte hjälpa det; men det gick bara inte att slappna av - han förväntade sig att få syn på demon-gestalter i svarta långrockar i varenda hörn.
”Vad tittar du efter sötnos?” frågade Mary.
”Inget.” sa Eli snabbt.
”Man skulle kunna tro att du har FBI efter dig.” skojade Mary.
Det är värre än så… tänkte Eli.