”Hur är det gubben, mår du inte bra?”
”Nej.” sa Eli.
Då såg Annie att Elis kläder var smutsiga och han såg blåslagen ut.
”Eli! Vad har hänt?! Vad har du gjort?!”
”Det hände nåt hemskt.” sa Eli. ”En liten flicka blev nästan överkörd av en bil.”
”Herregud! Klarade hon sig?”
Eli nickade.
Annie såg länge på honom.
”Var det du som räddade henne?”
Eli nickade igen.
Annie kramade honom.
”Åh Eli, vad stolt jag blir! Vilken modig lillebror jag har!”
Eli besvarade kramen.
”Men vännen, du skakar ju! Eli, hur mår du egentligen?”
”Jag... vill inte prata om det.” sa Eli undvikande. ”Jag går och tar en dusch.”
Annie satt orolig kvar i soffan.
Hon förstod att hennes lillebror hade varit med om något mer än han ville säga.
Och hon var rädd att hans förflutna nu höll på att komma ifatt honom.
Den senaste tiden hade Eli börjat se blek och orolig ut igen, precis som under tiden på Blue Creek Hill.
Annie hoppades att hon kunde hjälpa sin bror på något sätt.
Hon visste bara inte hur...

1 kommentar:
stackars Eli...
Skicka en kommentar