7. Grubblerier

Klockan var nästan midnatt när Annie kom hem från firmafesten de hade haft på hennes jobb.
Det var mörkt i lägenheten, det enda ljuset kom från TV:n i vardagsrummet.
Annie gick in dit för att titta till Eli.
Han hade somnat på soffan. Annie väckte honom, så att han kunde gå och lägga sig i sin säng.
”Väckte du mig bara så att jag kan somna om...?” mumlade Eli sömnigt.
Annie skrattade och rufsade om hans hår.
Eli gick trött in på sitt rum och lade sig. Han somnade om meddetsamma.

Annie gick in i badrummet. Hon tog en snabb dusch och drog sedan på sig mjukiskläder.

Efter en lång dag med jobb och firmafest var det skönt att sjunka ner i soffan och slö-titta på TV.
TV-programmen avlöste varandra och tiden flöt fram. Plötsligt hade klockan hunnit bli tre.

Annie reflekterade knappt över serierna och alla talk shows.

Hennes tankar gick ideligen till Eli. Hon var orolig för honom, undrade hur han mådde.
Han ville inte prata om det; inte om sin hälsa, inte om mardrömmarna eller synerna.
Annie förstod att det måste vara en jobbig sak att prata om, men hon kunde inte hjälpa det - hon önskade att han ville prata mer med henne.
Kanske hon skulle fråga honom mer om om hans demoner i morgon?
Hon ville bli mer insatt i hans mörka värld, så att hon skulle få en liten aning om vad han gick igenom.
Hon skulle gå försiktigt fram, hon ville inte göra honom upprörd.

Annie stängde av TV:n, sedan gick hon in till Eli för att se till att han var okej.
Han andades lugnt och normalt och han verkade inte ha några mardrömmar. Tvärtom; han såg för en gångs skull så fridfull ut.

Det gjorde Annie lugn. Nu kanske hon skulle kunna somna i natt, utan att ligga vaken och grubbla.