Trevor hade fått en ny kritask på sin födelsedag förra månaden, en Crayola med sextiofyra färger och inbyggt vässare.
Trevor, som älskade att rita, hade blivit överlycklig.
Ark efter ark fylldes ivrigt med färgglada motiv, bilar, båtar, havsmotiv och avbilder av konstverk han sett på ett konstmuseum.
Men den här eftermiddagen använde Trevor endast två färger till sina teckningar: grått och svart.
Ritpappret fylldes nu upp av en mörk-klädd gestalt.
”Vilken fin cape!” sa Ava och log mot Trevor. ”Vilken superhjälte är det där? Batman?”
”Det är ingen cape. Och det är ingen superhjälte.” svarade Trevor, utan att se upp från pappret.
”Vem är det då?” undrade Ava.
Trevor ryckte på axlarna.
”Någon jag sett bara.”
Det fanns ingen glädje i Trevors röst.
All hans energi var som bortblåst.
Han åt dåligt, sov dåligt och han hade blivit onaturligt blek och trött under de senaste veckorna.
Ava drog ett djupt andetag. Sedan tog hon upp telefonen och ringde barnläkaren.
Hon kände att hon måste få veta vad som var fel med Trevor.
Samtidigt tänkte hon att hon knappt skulle våga höra svaret...
Han åt dåligt, sov dåligt och han hade blivit onaturligt blek och trött under de senaste veckorna.
Ava drog ett djupt andetag. Sedan tog hon upp telefonen och ringde barnläkaren.
Hon kände att hon måste få veta vad som var fel med Trevor.
Samtidigt tänkte hon att hon knappt skulle våga höra svaret...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar